Pappsen

Vi trodde alla att det skulle vara över med att pappa opererade sig en gång. Att han kunde komma hem och rehabilitera sig i lugn och ro. Men saker tog en annan vändning. En knöl började växa till på halsen. I hopp om att det bara var en blodutgjutning efter op.såret eller någon infektion åkte han i tisdags in till US Linköping igen. Efter provtagningar och röntgen visar det sig att cerebrospinalvätska har läckt ut i halsen. Eftersom det inte slutade att läcka har nu ett dränage opererats in längs ryggraden och till magen. Kära tid så det blev. Jag ska besöka honom senare idag och ge all kärlek jag har. Måtte detta gå vägen nu och hjälpa honom tillbaka till livet. Saknar min älskade pappa som tidigare var så full av liv. Jag tror på högre makter och att saker har en mening. Nu är det bäst att dessa makter visar sig från sina starkaste sidor och hjälper pappa igenom det här. Tillsammans är vi starka.
Pappa är den som gör det stora jobbet i allt det här men vi är många andra som tänker och funderar. Jag somnade med ögonen fulla av tårar i förrgår. Hade fått den sötaste nallen av en kär vän som tröst. Den sitter nu hos mig vid sängen.

Vill skriva en rad om vikten av att vara rädd om sina närmaste. Har aldrig blivit påmind om detta på samma sätt som nu. Ge er tid att visa kärlek till de ni bryr er om. Vad är egentligen viktigt i livet?!