fredag, september 26

Dumma mig - men det va det värt

Så har jag varit olydig igen och många är arga på mig för det. Jag åkte till jobbet igår trots att jag var dålig. Fick utskällning av pappa för det bland annat :

Efter att ha legat riktigt dålig i soffan i onsdags med feber så gick jag upp på torsdag morgon vid 5 och visste inte hur jag mådde. Som om man brukar må bra vid den här tiden! Tog febern ett antal gånger och kände efter så gott jag kunde. Kände mig förkyld och lite risig men inte värre än att jag hade samvete att stanna hemma. Sån är jag. Många andra hade krypigt ner under täcket direkt. Väl på jobbet insåg jag att det kanke inte var så smart att ha åkt hela vägen trots allt. Insåg att jag inte kunde åka ut till alla gamla på husen och smitta ner dom. Snuvade och kraxade mig igenom dagen medan jag önskade att jag stannat i sängen. Men så hade jag ju bestämt mig för att vara med på vikariemiddagen på kvällen. Denna ville jag abslut inte missa. Kan säga att det va värt att streta igenom hela torsdagen för att vå vara med.

Efter jobbet åkte vi 5 vikarier ut till Charlotte för att mysa. Hon bodde fantastiskt vackert ute på landet. Kan inte beskriva vilket underbart landskap som öppnade sig där ute. Vi började med att bege oss ut i skogen för att plocka svamp till den svamprisotto vi skulle tillaga senare. Jag är INGEN svampplockare. Jag kunde ingenting så blandningen mellan att vara sjuk och inte veta ett strunt om svampar blev inte så lyckad :) Jag gick mest och sparkade bland grenarna. Tur att de andra hade mer koll på vilka sorter som var ätliga.


















Väl tillbaka i värmen efter en lång skogspromenad lagade vi mat, drack lite vin (jag fick bara i mig ett litet glas på hela kvällen) och pratade en massa strunt och skvaller. Hade så trevligt tillsammans. Dock hade min hals givit upp så jag fick inte fram många ord den kvällen. Var så galet hes att jag främst valde att va tyst och lyssna på de andra. Vi åt sedan av denna vällagade Svamprisotto med färgglad sallad till och så efterrätt i form av chokladkaka med ett mellanlager av kola. Vi satt länge och umgicks. Dock var jag tvungen att ge upp vid 22.30-tiden. Då kröp jag ner i min sovsäck medan de andra fortsatte till midnatt.









(Ingen kamera med så det fick bli mobilbilder. Ursäkta kvaliteten!)

Vaknade fredag morgon med en lika hes hals. Kunde inte prata! Mådde för övrigt riktigt skapligt. Snacka om immunförsvar. Effektiva celler i mig. Dock ska jag erkänna att bröstet va tungt och att det rann lite ur näsan. Åt en banan hos Charlotte och åkte till jobbet.
Som vanligt fredagsfika med hela gänget och denna gång även trisslottsdragning. Jag hade inte rört på mig mycket i veckan så jag låg inte alls i topp. Lyckades vinna en trisslott utan vinst. Med tanke på ett en jobbarkompis fyllde 30 år denna dag hade jag ordnat med bordsbeställning på en fin restaurang till lunchen. 15 stycken var vi som åt av en helt suverän buffé med efterrätt på Voyage. Blev sedan ingen lång dag på jobbet. Kände att jag behövde komma hem så jag och Linda stämplade ut 14.45.

Sen jag kom hem har jag skrivit handlingslista, besökt Lars på jobbet, handlat och så suttit här vid datorn. Hade planerat att kasta mig i soffan men jag har inte kommit så långt. Med tanke på att jag varit proppmätt av buffén kl 13 ändå tills nu så tänkte jag bara göra mig en fruktsallad. Nu ska jag avsluta här och förflytta mig några meter till ryggläge....


Supertack till mina nyfunna vänner på kommunrehab!

1 kommentar:

Anonym sa...

En olydig rackarunge, det är vad du är! Älskar dig! Kram Pappa