Liv...

... är ordet som får sammanfatta de senaste dagarna. Liv på alla de sätt.

Praktiken får mig att inse värdet av livet. Genom att träffa individer där livet står på spel blir man en aning eftertänksam. Man kan inte förstå hur snabbt ens tillvaro kan förändras. Från en lycklig vardag i sin gilla gång till dagar i intensivvård där du är helt utelämnad i andras händer. Kan inte andas själv och behöver hjälp med allt. Inte nog med månader av vård, resten av livet är fyllt med rehabilitering. Har insett att man borde vara mer rädd om det liv man har fått. Sätta värde på de saker man har. Av det jag har upplevt vill jag uppmana alla att tänka till en gång extra i allt varborgsfirande. Elden finns närmare än du tror.

Annat liv upplevde jag på Linköpings torg igår. Vid 16-tiden levde torget upp av sommarklädda människor. Kön var lång till Bosse men glassen med pecannöt och daim smälte snabbt i solskenet som färgade kinderna röda. Det var helt fantastisk skönt. Alla njöt och var glada. Efter träningen i sporthallen kl. 21 var jag tvungen att cykla över torget igen för att beskåda de härliga uteserveringarna. Mörkret hade gjort sitt intåg men torget var upplyst av serveringarnas lampor. Var fullt med folk som verkligen tog vara på livet. Med en kall öl i handen såg alla ut att leva livet. Torget täcktes av ett sorl. Den härliga kvällen med ljum och myggfri luft påminnde om utlandet. Tiden stod still för en stund. Så härligt. Jag levde!