My heart will go on...

Helgen i Stockholm har varit helt underbar och den bär jag med mig i lång tid framöver.

Mamma och jag begav oss tidigt iväg i lördags för att hinna se lite av Stockholm innan den magiska stunden väntade. Vi anlände till stadens största hotell (säkert även det lyxigaste) runt 12 och sedan var det Drottninggatan fram och tillbaka som gällde. Jag lyckades hitta en fin klänning till bröllopet som stundar i augusti så nu behöver jag inte tänka mer på det. Vi gick tillbaka till hotellet, gjorde oss klara och delade på minibarens vita vin. Innan vi tog tunnelbanan till Globen njöt vi av en supergod fläskfilé på en av stadens uteserveringar.

Kan lova att vi inte var ensamma om att ha biljett till konserten! Showen skulle börjat 19.30 men först när klockan va runt 20 kom vi in, å då var det fortfarande en gigantisk kö utanför - till 6 entréer! Efter att förbandet avslutat de sista tonerna vid 20.30-tiden entrade den riktiga stjärnan scenen. Detta var en magisk stund. Kan inte med ord beskriva vilket intryck denna kvinna gjorde på mig. Inledde spektaklet med "A new day has come" och fortsatte sedan med "The power of love". Då kan jag meddela att de första tårarna kom. Vilken röst, vilken inlevelse. Allt det pampiga blev för mycket så känslorna svallade över. Jag var lycklig! Sedan kom den ena hiten efter den andra, klädbyterna och dansarna avlöste varandra och publikens jubel spred sig i arenan. När hon var framme vid extranumren hade vi ännu inte fått höra "My heart will go on". Som om vi skulle få gå utan att ha hört den... tror inte det! Hela konserten avslutades med att hon kom upp genom golvet i en underbart svart klänning, med stora ljuskronor fyllda av brinnande stearinljus och med en röst som fick alla hårstån på min kropp att resa sig. What a moment!

Till konserten hade även Sanna Nielsen, Shirley Clamp och Sonja Aldén hittat. Kan enkelt konstatera att de, trots sina pipor, inte har så mycket att komma med förhållandevis. Det var svårt att ta sig samman efteråt och göra något mer vettigt av kvällen. Vi beslöt oss istället för att åka tillbaka till hotellet och krypa ner i den härliga sängen. Vilken kväll!!!

Söndagen inleddes som sig bör med den allra största hotellfrukosten. När jag var mätt efter alla frukostbullar och kex var jag ändå tvungen att provsmaka pannkakorna. Det va dock inte lika gott som det såg ut. Jag konstaterade en gång för alla att pannkakor inte ska iätas till frukost.

Vi spenderade sedan hela dagen i kulturens tecken. Besökte Gamla Stan med alla dess mysiga gränder å små caféer, tittade runt vid slottet och såg vaktavlösningen, konstaterade hur fint det är i Stockholm med tanke på allt vatten å alla pampiga hus och så slappade vi i Kungsträdgården. Efter denna varma men helt fantastiska dag skulle bilen ta oss tillbaka till verkligheten.

Denna helg är för mig oförglömlig. Min dröm blev till verklighet!