...ja, så kan man sammanfatta helgen. Vilken otrolig lördag-söndag det har varit. HHF firade 35 år så Hagadal var fyllt med handbollsspelande lag och supportrar. Jag fick ta på mig matchstället (XL!) igen efter 3 år, spela riktigt rolig handboll mot gamla lagkamratet och göra några mål! Det var en sån grym känsla, så galet kul att jag knappt inte ville lämna planen när slutsignalen hade gått. Inte kunde jag tro att jag skulle bli så biten igen. Matchen slutade tyvärr med förlust för oss hemvändare med 11-15.Det fortsatta firandet av föreningen höll till på hotellet där det var mat, prisutdelningar och kareoke. Fick tillfälle att prata lite strunt med vänner och bekanta från förr så kvällen blev riktigt lyckad. Efter en hård dag på planen och ett å annat danssteg som lett till värk i fötterna var det dags att avsluta kvällen.
Vaknade upp nästa morgon med smärta i hela kroppen! Inte trodde jag att jag hade så många oanade kroppsdelar. ojojoj... Tur att solen sken som om det var en varm sommardag. Den första frukosten ute på altanen smakade riktigt gott. Tiden mellan 11-16 spenderade jag sedan i en solstol. Som det brände. Blev mer röd än brun så nu lider bröstet av klåda! Inte nog med alla sommarkänslor så spelade HFK sin fö
rsta hemmamatch för säsongen precis utanför gården. Jag njör till fullo av allt fantastiska!Så var det dags att säga hejdå till alla igen och bege sig av till Linköpings stad och till älsklingen. Han hade under helgen gjort sin träningsdebut i FC Ikano och visat att ingenting är omöjligt. Efter att ha presterat på topp är han nu en given spelare i truppen. Har redan hämtat ut matchställ och är nu redo för att föra laget till vinst i säsongens serie. Är så stolt över dig mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar