Kl. 03.00 i torsdags morgon började jag nervöst min långa resa till älsklingen i Italien. Från Stockholm till Köpenhamn, vidare till Milano för att sedan landa på Bari flyplats. Där möttes jag av mitt hjärta! Vilken lycka att äntligen få ses igen (för höra gjorde jag inte pga propparna i öronen sen flygningen!). 1,5 timma i bil innan vi var framme vid hallen där Dream Team Taranto tränar. Medan Lars tränade satt jag på läktaren och bara njöt av att äntligen vara på plats.
Under dagarna 5 har vi inte gjort det stora utan fått tid att vara tillsammans. Jag har fått se hur han bor, umgåtts med de andra i laget, ätit fantastiskt gott både i huset och på restauranger (inkl. tjurpung!), besökt en underbar strand i närheten, njutit av den varma solen, bevittnat och hejat fram lagets första seger i ligan på hemmaplan, kollat film, ätit av den italienska glassen och bara haft det mysigt.
Har insett att jag nog inte får hem Lars på bra länge :( Förstår att han trivs som fisken i vattnet i detta land. Han lever i en dröm av basket och lyx. Vad mer kan man önska??? (en liten tjej i närheten kanske...)
(Då mitt minneskort till kameran försvunnit med posten från ni hålla till godo med bilder från mobilen.)
Det charmiga med att åka så här är att man får uppleva kulturen, till skillnad från om man åker charterresa till turistort. Största skillnaden mot Sverige är ju matkulturen. Vad hände med frukosten? De mörka, fiberrika bröden? Var tog mjölken vägen i den varma chokladen och i drinken Rosa pantern? Bara pasta och tomater till lunch. Mycket konstigt kan man tycka. Däremot har de fantastisk frukt. Clementinerna växer på gården hos grannen och annanasen är underbart saftig och fin.
Kan inte nog beskriva hur fantastiskt det varit att va där nere. Ville verkligen inte hem! Inte bara för att jag fått vara tillsammans med min skatt utan också för det härliga klimatet. Mina torra händer va som babyhud igen, naglarna på fingrarna fick fart och växte, huden övergick till en mer brunnyanserad färg och energin samt humöret fick sig en kick.
Resan hem va tung. Både känslomässig och fysiskt. Ses igen till jul!
1 kommentar:
Vad härligt ni verkar haft det. Snacka om kontraster när du kom hem! Här finns knappt ingen snö alls faktiskt. Du ska se att ni snart ses igen:) Sköt om dig Madde! Kram/Mickan
Skicka en kommentar